Dröjsmålsränta och avgifter

Dröjsmålsränta enligt avtal

Enligt räntelagen har säljaren rätt att ta ut dröjsmålsränta från förfallodagen, om förfallodagen är bestämd i förväg. Förfallodagen anses vara bestämd i förväg om köparen och säljaren har avtalat om en viss betalningstid. Det räcker alltså inte att säljaren uppger en viss förfallodag i fakturan, utan det måste finnas en överenskommelse mellan parterna. Överenskommelsen behöver inte vara skriftlig, men i praktiken bör säljaren kunna peka på ett skriftligt dokument för att bevisa att dröjsmålsräntan var avtalad i förväg. Exempelvis kan det nämnas i kataloger eller på hemsidor.

Dröjsmålsränta enligt räntelagen

Om det inte finns något avtal om förfallodag gäller räntelagens bestämmelser. Det är när förfallodagen inte är bestämd i förväg, utan har bestämts ensidigt av säljaren, t ex genom att han skrivit betalningstid på fakturan. Räntelagen ger säljaren rätt att ta ut dröjsmålsränta först från den dag som infaller trettio dagar efter fakturadagen.

Räntekrav i faktura

Om det är en faktura till en näringsidkare behöver det inte framgå av fakturan att dröjsmålsränta kommer att tas ut vid för sen betalning.

Om det är en faktura till en privatperson måste det framgå av fakturan att dröjsmålsränta kommer att tas ut vid för sen betalning. Framgår det inte måste säljaren meddela köparen detta för att han ska få ta ut dröjsmålsränta. Först från den dag som infaller trettio dagar efter meddelandet har säljaren rätt att ta ut räntan.

I samband med betalningsföreläggande och stämningsansökning har man rätt att ta ut ränta från dagen för delgivning, oavsett om det finns ett avtal eller inte.

Betalning av fakturan

Tänk på att de här reglerna bara gäller rätten att ta ut dröjsmålsränta. Säljaren har alltid rätt att kräva att fakturabeloppet betalas när varan är levererad eller tjänsten är utförd, om det inte är så att parterna avtalat om en betalningstidpunkt Säljaren behöver alltså inte vänta 30 dagar innan han tar till inkassoåtgärder eller kopplar in kronofogden. Men i praktiken brukar ingen ta till sådana åtgärder förrän efter någon månad.

Hur hög får räntan vara?

På samma sätt som när det gäller betalningstiden kan säljaren och köparen avtala om nivån på dröjsmålsräntan. Det är vanligt med ganska höga räntenivåer (20-30%) i sådana avtal, exempelvis i hyrköpsavtal eller kreditkortsavtal.

Om inte parterna har något avtal om räntenivån gäller räntelagens bestämmelser. Räntelagen ger säljaren rätt att ta ut högst referensräntan + åtta procentenheter i dröjsmålsränta. Med nuvarande referensränta blir dröjsmålsräntan 3 + 8 = 11%.

Så räknar du ut dröjsmålsränta

Dröjsmålsräntan ska beräknas på fakturabeloppet inklusive moms. Däremot ska ingen dröjsmålsränta utgå på faktureringsavgift, påminnelseavgift eller inkassoavgift. Dröjsmålsränta ska inte heller utgå på dröjsmålsränta som inte har betalats.

Dröjsmålsräntan är en årsränta och per dag eller per månad blir det inte mycket. Vid beräkning av räntan är det vanligt att man utgår från att en månad har 30 dagar och att ett år har 360 dagar.

Faktureringsavgifter

Säljaren har bara rätt att ta ut faktureringsavgift om köpare och säljare kommit överens (avtalat) om detta. Ibland kallas avgiften för något annat än faktureringsavgift, t ex expeditionsavgift eller hanteringskostnad. Kärt barn har många namn, men reglerna är desamma oavsett vad avgiften kallas.

De flesta betalar faktureringsavgifterna utan att protestera, så det är oftast lönsamt för en säljare att lägga på en avgift trots att det inte finns något avtal om detta. Med en faktureringsavgift på t ex 45 kr per faktura blir det ganska mycket pengar om det rör sig om många fakturor.

En observant köpare som helt enkelt stryker faktureringsavgiften, får ett praktiskt problem vid betalningen och vid bokföringen. Eftersom det beräknas moms även på faktureringsavgiften så måste både fakturabeloppet och momsbeloppet räknas om för att bli rätt. Detta lilla praktiska hinder kan göra att många köpare betalar avgiften. Det rör ju sig ändå om ganska lite pengar.

Påminnelseavgift

Det krävs också ett avtal för att säljaren ska ha rätt att ta ut påminnelseavgift. Det är t ex inte tillräckligt att bara skriva på fakturan att en påminnelseavgift kan komma att tas ut.

Om parterna har avtalat att köparen ska betala påminnelseavgift vid för sen betalning, får säljaren enligt lag ta ut högst 60 kr för en skriftlig betalningspåminnelse. Säljaren får endast ta ut en påminnelseavgift per fordran.

Inkassokostnad

Betalar inte köparen i rätt tid har säljaren enligt lag rätt att ta till inkassoåtgärder och debitera högst 180 kr i inkassokostnad för ett skriftligt inkassokrav. Det krävs inget avtal för att säljaren ska ha rätt att ta ut inkassokostnad, men fordran måste naturligtvis vara förfallen. Det går alltså inte att ta till inkassoåtgärder och debitera inkassokostnad före förfallodagen.

För att kravet ska räknas som ett inkassokrav ska det vara skriftligt och innehålla följande uppgifter:

• fordringsägaren
• skulden (hur stor den är, förfallodatum och vad skulden avser)
• eventuell dröjsmålsränta och hur den är beräknad
• inkassokostnad
• information om att fordringsägaren kommer att ansöka om betalningsföreläggande eller stämning och utmätning om kunden inte betalar
• tidsfristen, dvs ett senaste betalningsdatum då skulden ska vara betald tillsammans med en information om att fordringsägaren annars kommer att gå vidare på det sätt som han beskrivit. Tidsfristen ska vara minst 8 dagar.
• information om hur kunden ska betala skulden, t ex genom plusgiro- eller bankgirokonto.

Fordringsägaren får bara skicka ett enda inkassokrav till en viss gäldenär för en viss skuld. Därefter måste han välja om han ska gå vidare eller om han vill skriva av skulden.

Förseningsersättning

Om en fordran inte betalas i tid av en annan näringsidkare har säljaren rätt att, utöver dröjsmålsräntan, ta ut en förseningsersättning på 450 kr. Förseningsersättning får endast tas ut av näringsidkare och enbart om leverantören har rätt att ta ut dröjsmålsränta vid förseningen. Har säljaren rätt till förseningsersättning är motparten skyldig att betala ersättning för betalningspåminnelser och inkassokostnader endast till den del dessa överstiger förseningsersättningen.