Försäljning av tre bostadsrätter var näring

Ebba sålde bostadsrätter

Under tolv månader sålde Ebba tre bostadsrätter som hon hade ägt under kort tid, mellan sex och tolv månader. Försäljningarna deklarerade hon i inkomstslaget kapital, försäljning av privatbostadsrätt, eftersom syftet med ägandet var att dessa skulle vara egen eller närståendes privatbostad.

Skatteverket däremot fann ingen godtagbar förklaring till omfattningen av försäljningarna och den korta tiden som Ebba hade ägt bostadsrätterna, en förklaring som skulle ha inneburit att detta handlade om försäljning av privatbostad.

Skatteverket fann istället att syftet med köpet av bostadsrätterna var att omsätta dem med vinst. Försäljningarna var bedrivna i sådan omfattning, varaktighet och vinstsyfte att verksamheten var att betrakta som näringsverksamhet. Man konstaterade också att Ebbas två söner hade sålt fyra bostadsrätter där de inte varit folkbokförda och som de ägt under kort tid.

Detta beslut från Skatteverket accepterade dock inte Ebba, som överklagade beslutet för rättslig prövning.

Ebba – syftet var permanentbostad

I förvaltningsrätten menade Ebba att man inte kan anses bedriva en långsiktigt hållbar näringsverksamhet genom att endast köpa och sälja tre bostäder under tre år. Hon menade att hon saknade kompetens om bostadsmarknaden för att kunna bedriva köp och försäljning med vinstsyfte. Inte heller hade hon någon koppling till bygg- eller mäklarbranschen.

När det gällde bostadsrätterna så hade hon köpt den första av dessa för att hon sökte en ny permanentbostad och ville bo i samma område som hennes son planerade att bo. Anledningen till att hon sålde bostaden var bland annat att sonen inte längre skulle bo kvar i närheten och att området visade sig vara utsatt för hög kriminalitet.

Den andra bostadsrätten hade hon köpt för att hennes sambo, pappan till hennes barn, skulle bo där. Tanken var att även hon skulle bosätta sig där, men så blev det inte, och då var det lika bra att sälja den lägenheten.

Den tredje köpte hon för att bo i tillsammans med sin före detta sambo då de skulle återförenas på grund av att deras söner inte hade ekonomiska möjligheter att hjälpa sin pappa med en egen bostad. Hon ägde också en fastighet, men den försökte hon sälja.

Förvaltningsrätten gick på Skatteverkets linje

Förvaltningsrätten fann att varken Ebba eller någon av hennes närstående varit folkbokförd på någon av bostadsrätterna och att det varit fråga om parallella innehav.

Även om en utgångspunkt är att varje objekt ska bedömas individuellt anser förvaltningsrätten att samtliga tre försäljningar ska ses i ett sammanhang. Enligt domstolen finns det flera objektiva omständigheter som starkt talar för att Ebbas avsikt inte varit att bosätta sig i eller använda bostadsrätterna för eget eller närståendes boende. I bedömningen beaktas bl a de korta innehavstiderna och att innehaven varit parallella med dels en annan bostadsrätt, dels en fastighet där hon också varit folkbokförd.

Sammanfattningsvis fann förvaltningsrätten att Skatteverket gjort det mycket sannolikt att Ebba köpte de tre bostadsrätterna utan avsikt att hon själv eller någon närstående skulle använda dem för permanent boende. Bostadsrätterna ska därför inte anses vara privatbostadsrätter utan näringsbostadsrätter.

Förvaltningsrätten fann också att bostadsrätterna därmed har varit avsedda för omsättning och att de ska betraktas som lagertillgångar som ska beskattas i näringsverksamhet.

Kammarrätten fastställde förvaltningsrättens dom

Kammarrätten ansåg att det Ebba hade framfört gällande betydelsen av folkbokföring och innehavstid, inte innebar någon annan bedömning än den som förvaltningsrätten gjort.

Ebba skulle därför beskattas för försäljningen av bostadsrätterna i inkomstslaget näringsverksamhet.

Kammarrätten i Stockholm, 5778-24