Beskattades för dispositionsrätten till stugan
– trots att den lämnats till stugförmedlare

Aktiebolaget köpte ett fritidshus och anlitade en stugförmedlare som skulle sköta om uthyrningen. Trots detta fann kammarrätten att ägaren hade dispositionsrätt till huset de veckor det inte var uthyrt, varför ägaren beskattades för bostadsförmån.

Bolaget köpte stuga

Ett bolag i byggbranschen köpte 2019 ett fritidshus i Dalarna. Syftet med köpet av huset var korttidsuthyrning, vilket också framgick av den affärsplan som bolaget presenterade för banken i samband med köpet.

En stugförmedlare anlitades för att få fastigheten uthyrd under sommartid. Förmedlaren ansvarade för nyckel- och reparationsservice samt städkontroll, och var alltså den som ensam hade kontakt med hyresgästerna.

När Skatteverket granskade detta, fann man att bolagets ägare – Olle – hade dispositionsrätt till stugan, och därför skulle beskattas för den tid då stugan inte varit uthyrd till externa hyresgäster. Värdet av förmånen – som skulle beskattas – var enligt Skatteverket ca 127 000 kr vilket också skulle ligga till grund för arbetsgivaravgifter.

Beräkningen av värdet gjordes utifrån lägsta priset för uthyrning – vilket var 3 900 kr/vecka – och vilka veckor som stugan kunnat disponeras, dvs inte var uthyrd eller på annat sätt otillgänglig för Olle. Olle hade också själv bokat stugan och betalat hyra för fyra veckor. Skatteverket fann att huset varit uthyrt 70 dagar, men sänkte dock förmånsvärdet med 10% (”pandemirabatt”).

Olle var dock av annan uppfattning, varför frågan kom att avgöras i domstol.

Förvaltningsrätten gav Skatteverket rätt

Olle hävdade att han inte skulle beskattas för dispositionsrätten till stugan, eftersom bolaget inte haft tillgång till stugan enligt det avtal man ingått med stugförmedlarna.

Olle menade också att det inte finns någon särskild lagstiftning som reglerar beskattningsfrågan eller värderingen av en dispositionsrätt. Stugan var inte möjlig att använda för eget bruk då den enligt bolagets affärsplan skulle hyras ut. Olle och anställda i bolaget hade enbart tillgång till nycken för att kunna sköta reparationer och underhåll. Skatteverket hade inte några bevis för att han använt stugan för eget bruk.

Trots Olles invändningar, fann förvaltningsrätten att Skatteverket haft fog för att påföra bolaget arbetsgivaravgifter och att Olle skulle beskattas för förmånen enligt det värde som Skatteverket kommit fram till.

Kammarrätten fastställde domen

Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning att Olle var företagsledare i bolaget och att han har haft dispositionsrätt till fritidshuset för tid då det inte varit uthyrt.

Bolagets avtal med stuguthyraren kan inte anses ha inskränkt dispositionsrätten utöver när stugan faktiskt var uthyrd, enligt kammarrätten.

Olle skulle därmed beskattas för bostadsförmån, och kammarrätten fann heller ingen anledning att beräkna förmånen till ett lägre värde.

Kammarrätten i Sundsvall, 795-24