Kostförmån för subventionerad lunch

Lunchrestaurang i bolagets lokaler

Ett bolag hade ett avtal med en restaurang som i egen regi skulle driva serveringsrörelse i bolagets lokaler. Restaurangen skulle erbjuda luncher både till bolagets personal och till allmänheten. Under 2016 köpte bolaget lunchkuponger åt anställda, först för 58 kr sedan för 60 kr per kupong och reglerade detta med ett nettolöneavdrag. Personalen kunde, precis som utomstående, även köpa luncherna direkt av restaurangen. De utomstående lunchgästerna betalade samma pris som de anställda.

Lunchen subventionerades enligt Skatteverket

Vid en granskning ansåg Skatteverket att luncherna hade varit subventionerade av bolaget och skulle förmånsbeskattas. Subventionen i detta fall var att bolaget hyrt ut lokalerna till en lägre hyra än vad som var avtalat och att hyran var lägre än vad bolaget själv betalade. Bolaget hade heller inte tagit ut någon särskild hyra för inventarierna som användes i restaurangen och det var bolaget som hade bekostat städningen av restauranglokalerna. Dessutom hade inte bolaget fakturerat restaurangen för driftskostnader såsom vatten, el, kylanordning och ventilation. Mot bakgrund av detta ansåg Skatteverket att det var aktuellt med förmånsbeskattning.

Schablonvärdet 2016 för en fri lunch var 88 kr. Så snart en arbetsgivare subventionerar en anställds måltid är det schablonvärdet som är utgångspunkten för förmånsvärdet. Detta gäller även om arbetsgivaren erbjuder utomstående samma måltid till ett lägre pris. Skatteverket ville därför att de anställda skulle förmånsbeskattas för mellanskillnaden vad de betalat för luncherna (58 eller 60 kr) och schablonvärdet 88 kr.

Bolaget ansåg att Skatteverkets resonemang var orimligt och överklagade beslutet till förvaltningsrätten.

Ingen kostförmån enligt förvaltningsrätten

Förvaltningsrätten menade att frågan om de anställda skulle ha ansetts ha tillhandahållits en kostförmån måste ha sin utgångspunkt i en jämförelse mellan det pris som de anställda får betala för lunchen och det pris som allmänheten får betala. Som stöd för sin uppfattning hänvisade förvaltningsrätten bland annat till en tidigare dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) där HFD ansåg att förmånsvärdet (på en måltid från McDonald’s ) skulle jämkas ned till marknadsvärdet, RÅ 2002 ref 10.

De anställda kunde i detta fall inte anses ha tillhandahållits måltider till ett pris som var lägre än marknadsvärdet. Bolaget skulle därför inte anses ha subventionerat de anställdas måltider. Förvaltningsrätten upphävde därmed Skatteverkets beslut.

Skatteverket överklagade till kammarrätten som ändrade förvaltningsrättens dom.

Kammarrätten höll med Skatteverket

Kammarrätten började med att konstatera att kostförmån ska beskattas om en arbetsgivare helt eller delvis står för kostnaderna för de anställdas måltider. En sådan förmån uppkommer om arbetsgivaren subventionerar en personalrestaurangs kostnader för bland annat lokalkostnader. Den dom från HFD som förvaltningsrätten hänvisade till ger heller inte uttryck för någon annan princip.

Den hyra som restaurangen hade betalat var lägre än den hyra som bolaget hade betalat för sina lokaler och var också lägre än vad som var avtalat med bolaget. Restaurangen hade heller inte blivit fakturerad för några driftskostnader. Genom att inte ha tillämpat marknadsmässiga villkor mot restaurangen hade bolaget subventionerat de anställdas måltider. Kammarrätten ansåg att Skatteverkets uppskattning var rimlig och personalens kostförmåner skulle därmed beräknas på det sätt som Skatteverket redovisat.

Kammarrätten i Jönköping 839-20