Ingen förmån för fyrhjuling

Bolaget köpte in en fyrhjuling som enligt Skatteverket skulle förmånsbeskattas. Kammarrätten upphävde dock beslutet eftersom inskränkningarna i dispositionsrätten varit så omfattande att det inte förelåg någon beskattningsbar förmån.

Köpte in en fyrhjuling till verksamheten

Ett byggbolag köpte 2016 in en fyrhjuling som skulle användas i deras verksamhet. Skatteverket uppmärksammade fyrhjulingen vid en revison. Eftersom bolaget inte kunde presentera någon form av körjournaler eller liknande som visade hur fyrhjulingen använts i verksamheten beslöt Skatteverket att bolagets ägare, företagsledaren, skulle förmånsbeskattas.

Enligt Skatteverket är en fyrhjuling en sådan tillgång som typiskt sett har ett betydande privat användningsområde och om en företagsledare har dispositionsrätten till fyrhjulingen finns det skäl att påföra förmån.

Beslutet överklagades

Bolaget överklagade beslutet och menade att fyrhjulingen bara hade använts i verksamheten. Bolaget ifrågasatte också om dispositionsrätt ens var möjlig för en terränghjuling som man använde i verksamheten på det sätt som man gjorde.

Enligt Skatteverket var det hyreskostnaden för en motsvarande fyrhjuling som var utgångspunkten för förmånsbeskattningen, men med beaktande av möjligheten till långtidsuthyrning och att företagsledarens dispositionsrätt var begränsad beslöt Skatteverket förmånsvärdet till 6 000 kr.

Förmån enligt förvaltningsrätten

I sin bedömning hänvisade förvaltningsrätten till tidigare domar från Högsta förvaltningsdomstolen, RÅ 2002 ref 53 samt HFD 2011 ref 55 I-II, där det blev klarlagt att förmånsbeskattning av fritidshus och båtar ska göras med utgångspunkt i dispositionsrätten.

Mot bakgrund av detta ansåg förvaltningsrätten att en fyrhjuling, precis som en motorbåt eller ett fritidshus, är sådan egendom som även om den köpts in till ett bolags verksamhet lämpar den sig också för privat användning. Det avgörande är om bolagets företagsledare haft dispositionsrätten till fyrhjulingen, inte hur omfattande den faktiska privata användningen har varit. Förvaltningsrätten delade därmed Skatteverkets bedömning och ansåg att beräkningen av förmånsvärdet var rimlig.

Ingen förmån enligt kammarrätten

Bolaget överklagade till kammarrätten.

Precis som förvaltningsrätten ansåg kammarrätten att även fyrhjulingar bör förmånsbeskattas utifrån dispositionsrätten. Vid värderingen av förmånen måste dock en samlad bedömning göras av omständigheterna i det specifika fallet. Om det kan göras sannolikt att dispositionsrätten har varit inskränkt, till exempel att fyrhjulingen används i verksamheten, ska förmånsvärdet sättas ned. Även omständigheter som har att göra med företagsledaren själv kan ha betydelse.

Den aktuella fyrhjulingen var registrerad som en terränghjuling och fick bara föras på enskild väg i högst 20 km i timmen. Enligt bolaget har företagsledaren inte haft någon legal möjlighet att använda fyrhjulingen privat eftersom han inte äger någon jordbruks- eller skogsfastighet och inte har någon jägarexamen. Enligt bolagets uppgifter har fyrhjulingen använts dagligen vid ombyggnaden av en väg, vilket heller inte har ifrågasatts av Skatteverket. Nätter och helger ska den också ha varit uppställd på denna arbetsplats.

Med hänsyn till detta ansåg kammarrätten att inskränkningarna i dispositionsrätten varit så omfattande att det inte förelåg någon beskattningsbar förmån. Kammarrätten biföll därmed bolagets överklagande och Skatteverkets beslut upphävdes.

Domen är i skrivande stund inte överklagad och har inte vunnit laga kraft.

Kammarrätten i Stockholm 2879-20