Dispositionsrätt till outhyrda rum beskattades
Ännu ett rättsfall visar att enbart dispositionsrätten till tillgångar räcker för att förmånsbeskattning ska ske. Detta fall gällde outhyrda rum i samma hus där bolagets ägare också bodde.
Bolaget ägde en rejäl bostadsbyggnad
Aktiebolaget ägde en fastighet där en bostadsbyggnad var belägen. Totalt hade man 323 kvm boyta i tre plan. Ägarna till bolaget hade sin permanentbostad i detta hus, men det fanns också rum avsedda för uthyrning såsom verksamhet med Bed & Breakfast och studentrum.
Då bolaget inte redovisade någon bostadsförmån så påförde Skatteverket ägarna bostadsförmån utifrån ett värde som man hade kommit fram till genom att tillämpa Skatteverkets föreskrifter för att beräkna skatteavdrag och arbetsgivaravgifter (se Bostadsförmån i Faktabanken).
Bolaget protesterade
Bolaget överklagade Skatteverkets beslut först till förvaltningsrätten och senare till kammarrätten. Man ansåg att förmånsvärdet borde beräknas utifrån en bostadsyta på 118 kvm – vilket motsvarade makarnas bostadsyta.
Förvaltningsrätten gjorde syn på fastigheten
Skatteverket höll fast vid sin tidigare ståndpunkt, och påpekade att det är dispositionsrätten som ska ligga till grund för värderingen. Och i detta fall var det inte visat att fastigheten var inredd på ett sådant sätt att den inte lämpade sig för att disponera som privatbostad då den inte var uthyrd till utomstående.
Förvaltningsrätten kom efter att ha gjort syn på fastigheten, fram till följande:
Skatteverket har reducerat förmånsvärdet med hänsyn till att företagsledarna inte haft dispositionsrätt till hela huset när de har haft rum uthyrda.
Det hade inte framkommit att någon del av huset genom konkreta åtgärder hade avskilts för bolagets räkning. Våningsplan och rum var inte separerade från varandra på ett sådant sätt att det skulle falla sig onaturligt att disponera samtliga rum på våningsplanen två och tre när rummen var outhyrda.
Förvaltningsrätten uppfattade huset som ett hem snarare än som ett hyreshus eller en hotellverksamhet.
Kammarrätten – dispositionsrätten ska beskattas
Kammarrätten fann inte heller att verksamheten hade hindrat ägarna från att nyttja de utrymmen som inte varit uthyrda.
Beräkningen av förmånsvärdet var därför korrekt, och kammarrätten fann ingen anledning att ändra förvaltningsrättens dom och Skatteverkets beslut.
Kammarrätten i Sundsvall, 329-20