Förbättringsutgifter fördelades efter ägarandel

Delägares förbättringsutgifter

Vid försäljning av privatbostadsfastigheter är vissa förbättringsutgifter avdragsgilla, se Fastigheter – kapitalvinst och kapitalförlust i Faktabanken.

Är det flera delägare av fastigheten är utgångspunkten att förbättringsutgifterna fördelas mellan delägarnas ägarandel. Det går dock att fördela på någon annan grund om det går att visa vem som faktiskt bekostat förbättringen. Handlar det om makar eller sambor anser Skatteverket dock att det krävs särskilda beviskrav för att frångå fördelningen efter ägarandel. Den starka ekonomiska gemenskapen anses tala emot en annan fördelning. Skatteverket menar att man brukar bära varandras utgifter genom att betala olika saker inom ramen för den gemensamma ekonomin.

I en rättsfallskommentar till en tidigare dom från kammarrätten i Göteborg (2714-17) skriver också Skatteverket att presumtionen är att utgifter för det gemensamma hushållet får anses ha betalats med lika delar av makar eller sambor, vilket också omfattar utgifter för den gemensamma bostaden. Det är bara om det går att bevisa att den andra maken/sambon saknar medel och inte på något sätt bidragit till hushållets kostnader som en annan fördelning kan göras.

Nu har det kommit ytterligare en kammarrättsdom som visar att förbättringsutgifterna inte kan fördelas fritt mellan makar.

Ojämn fördelning av förbättringsutgifterna

Två makar sålde under 2017 två småhusfastigheter. Vid kapitalvinstberäkningen i sina respektive deklarationer valde makarna att lägga en större del av avdraget för förbättringsutgifter på den make som faktiskt hade betalat förbättringarna.

Detta godkändes inte av Skatteverket som menade att det saknades laglig grund att fördela förbättringsutgifterna fritt mellan makar eller sambor.

Beslutet överklagades

Makarna överklagade. Som stöd för sitt överklagande hävdade makarna att man kunde jämföra med reglerna om ROT- och RUT-avdrag. Fördelningen av skattereduktionen kan då göras fritt mellan makar och sambor. Det avgörande är att parterna är sammanboende och överens om fördelningen. Är inte parterna överens bör fördelningen utgå från vem som betalat arbetet.

Förbättringsutgifterna skulle delas lika

Kammarrätten ansåg dock att det inte fanns någon laglig grund för makarna att fritt fördela förbättringsutgifterna mellan sig. Möjligheten med fördelningen av skattereduktionen för ROT- och RUT-arbeten saknade betydelse, eftersom det är fråga om helt andra regelverk.

Huvudregeln är att förbättringsutgifterna vid en försäljning av bostad ska fördelas efter ägarandel. Eftersom makarna ägde 50% vardera av de sålda fastigheterna hade de rätt att räkna med hälften var av förbättringsutgifterna, oavsett vem som hade betalat för utgifterna. Förbättringsutgifterna skulle därmed fördelas lika mellan makarna.

Kammarrätten i Stockholm 1790-20