Inget avdrag för utlåning till makes bolag

Bakgrund

I mars 2014 lånade Mia ut närmare 1,7 miljoner kr till ett byggföretag som hennes make var delägare i. Maken var företagsledare och ägde företaget tillsammans med sina två syskon. Mia hade själv inga aktier i bolaget. Vid tiden för utlåningen befann sig bolaget i en ansträngd ekonomisk situation och bolagets bank hade vägrat att låna ut mer pengar.

Under 2015 omvandlade Mia, vid två separata tillfällen, sin lånefordran till ett villkorat aktieägartillskott. I februari 2016 sålde hon de villkorade tillskotten till sin make för 1 kr. Kort därefter såldes bolaget till en utomstående ägare för 1 kr.

Förlust på avyttring av aktieägartillskott

I sin deklaration för beskattningsåret 2016 gjorde Mia avdrag för kapitalförlust med 1,7 miljoner kr avseende förlust för avyttring av det villkorade aktieägartillskottet.

Skatteverket godkände dock inte avdraget. Skatteverket hänvisade till tidigare rättspraxis (RÅ 2003 not 56) där Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) konstaterade att utlåning till närstående, eller till ett av närstående ägt bolag, i allmänhet antas ha ett sådant samband med den personliga relationen att en förlust har karaktären av en personlig levnadskostnad. För att kunna bryta detta antagande, och få avdrag för förlusten, måste långivaren kunna visa att utlåningen skett av affärsmässiga skäl.

Mias make, som också hade lånat ut pengar till bolaget, fick dock avdrag för sin förlust, i och med att han var aktieägare i bolaget.

Beslutet överklagades

Mia överklagade beslutet och menade att lånet till bolaget hade varit affärsmässigt.

Trots att hon formellt inte ägde några aktier hade hon varit engagerad i bolaget som om hon själv varit ägare till det. Hon hade bland annat arbetat med administration, ekonomi och uppföljning av projekt. Mia anförde också att hon och hennes make hade gemensam ekonomi samt att de indirekt ägde all egendom tillsammans på grund av giftorätten. Det hade därför varit i hennes intresse att bolaget kunde drivas och ge avkastning. Lånet var därför, enligt Mia, fullt ut affärsmässigt för henne.

Förlusten inte avdragsgill

Förvaltningsrätten konstaterade att det torde vara vanligt förekommande att makar på grund av reglerna om giftorättsgods har ett intresse i varandras bolags förmåga att ge avkastning. Om den omständigheten hade varit avgörande skulle det i så fall ofta finnas skäl att frångå den utgångspunkten som följer av RÅ 2003 not 56, vilket inte var rimligt enligt förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten ansåg heller inte att Mia hade lyckats visa att motiven till hennes lån till bolaget hade varit objektivt affärsmässiga.

Mot bakgrund av detta bedömde förvaltningsrätten att det inte fanns skäl att frångå antagandet som följer av RÅ 2003 not 56, vilket betydde att Mias förlust skulle ses som en personlig levnadskostnad som inte fick dras av.

Kammarrätten fastställde Skatteverkets beslut

Mia överklagade domen till kammarrätten som dock gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten.

Domen är i skrivande stund inte överklagad och vinner laga kraft i slutet av oktober.

Kammarrätten i Jönköping 2583-2584-19