Obebodd bostad var inte fritidsbostad

Bolag köpte bostadsrätt

Ett aktiebolag anade ett kommande behov av en övernattningslägenhet, och detta i kombination med att det kunde vara en bra investering av bolagets kapital, gjorde att man slog till och köpte en bostadsrättslägenhet.

Strax efter köpet visade det sig dock att övernattningsbehovet försvann, men då bolaget knappast kunde förädla upparbetat kapital på ett bättre sätt valde man att behålla den.

Bolagets ägare var aldrig skriven i lägenheten – ett rum och kök på 26 kvm belägen på Norr Mälarstrand i Stockholm. Lägenheten hade heller aldrig har hyrts ut eller lånats ut till någon annan. Ägaren tog ändå upp ett förmånsvärde för lägenheten enligt de värden som Skatteverket årligen fastställer (se Bostadsförmån i Faktabanken).

Skatteverket såg en fritidsbostad

Skatteverket ansåg dock inte att lägenheten beskattades på rätt sätt.

Man menade att ägaren har haft en oinskränkt dispositionsrätt till lägenheten, och när den inte används som stadigvarande bostad ska förmånen värderas som fritidsbostad. Den ska då värderas till marknadsvärdet, dvs vad det skulle kosta att hyra en likvärdig lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.

Efter att ha gått igenom hyresmarknaden, så kom Skatteverket fram till att förmånen skulle värderas till 12 500 kr/månad, vilket var nästan 10 000 kr mer per månad än vad bolaget värderat den till.

Detta accepterade dock inte bolaget, varför frågan så småningom hamnade i kammarrätten.

Kammarrätten fann ingen semesterbostad

I domstolen menade bolaget att det funnits en betydande inskränkning för ägaren att nyttja lägenheten. Han bodde i Linköping och hade fritidshus i skärgården. Dessutom saknade ägaren intresse av att vara i lägenheten.

Skatteverket å sin sida såg ingen anledning till jämkat förmånsvärde då stugan inte låg i samma geografiska område som lägenheten. När det gäller att fastställa ett marknadsvärde, så bör man i första hand göra en jämförelse med liknande objekt på marknaden som kan hyras årsvis.

Kammarrätten km dock fram till att lägenheten i centrala Stockholm inte hade karaktären av en semesterbostad, som t ex en sommarstuga eller fjällstuga har. Lägenheten var normalt avsedd att användas för permanent boende .

Då lagens förarbeten inte ger någon egentlig ledning för definitionen av en semesterbostad ligger det, enligt kammarrättens mening, närmast till hands att utgå från ett begrepp vars innehåll styrs av syfte och faktisk användning.

Mot den bakgrunden konstaterade kammarrätten att lägenheten inte skulle betraktas som en semesterbostad, vilket alltså innebar att bolaget fick rätt i kammarrätten.

Domen har vunnit laga kraft.

Kammarrätten i Jönköping 3165-18