Bensinräkningarna visade på bilförmån

Dispositionsrätt till en bil

En företagsledare, Sanna, hade dispositionsrätten till företagets bil. Företaget betalade allt drivmedel. Enligt Sanna användes bilen för resor vid kundbesök i Sverige, Norge, Danmark och Tyskland samt vid lokala post-, frakt- och bankärenden. När bilen inte användes stod den parkerad vid bolaget. Då Sanna ansåg att bilen endast användes i tjänsten redovisade hon varken bil- eller drivmedelsförmån.

Jämförde med bensinfakturor

Skatteverket påbörjade dock en utredning om hur bilen hade använts av Sanna. Som underlag för utredningen hade de körjournalen som Sanna hade fört. Dessutom begärde Skatteverket in drivmedelsfakturor som bolaget hade betalat.

När Skatteverket granskade drivmedelsfakturorna stämde inte tankningarna med noteringarna i körjournalen. Bolagets bil hade tankats vid tillfällen då bilen enligt körjournalen inte hade använts i tjänsten.

Påfördes bil- och drivmedelsförmån

På grund av stora misstämningar mellan körjournalen och drivmedelsfakturorna, samt att granskningen visade på stora skillnader när det gällde drivmedelsförbrukningen, beslutade Skatteverket att Sanna skulle beskattas för bilförmån. Sanna påfördes även en uppskattad drivmedelsförmån eftersom bolaget betalat allt drivmedel och det inte gick att fastställa hur mycket bilen hade använts privat respektive i tjänstekörning.

Sanna överklagade Skatteverkets beslut.

Grund att påföra bil- och drivmedelsförmån

Förvaltningsrätten började med att konstatera att eftersom det var Sanna som hade dispositionsrätten till bilen var det hon som måste göra det sannolikt att bilen inte använts i mer än ringa omfattning (högst tio tillfällen och högst 100 mil under ett år), så kallad omvänd bevisbörda.

Förvaltningsrätten ansåg dock, precis som Skatteverket, att körjournalen hade sådana brister att det inte kunde anses visat att bilen endast använts i ringa omfattning. Det fanns därför grund för att påföra bil- och drivmedelsförmån.

Kammarrätten gjorde samma bedömning

Sanna överklagade ärendet vidare. Kammarrätten ansåg dock att de uppgifter som framkommit om bolagets drivmedelsinköp gjorde att tillförlitligheten hos körjournalen kunde ifrågasättas. Kammarrätten gjorde därmed samma bedömning som förvaltningsrätten och fastställde Skatteverkets beslut.

Domen överklagades inte och har vunnit laga kraft.

Kammarrätten i Jönköping 2689-18