HFD – samfälligheter är inte momspliktiga

För två år sedan meddelade Skatteverket att avgifterna till en samfällighetsförening är momspliktig omsättning. Sedan dess har Skatterättsnämnden prövat frågan vid flera olika tillfällen och i sina förhandsbesked kommit fram till samma slutsats som Skatteverket. Högsta förvaltningsdomstolen ändrar nu dessa förhandsbesked, och slår fast att samfälligheters avgifter (utdebitering) till sina medlemmar inte är momspliktiga.

Skatteverket – Samfälligheter ska redovisa moms

För nästan exakt två år sedan kom Skatteverket med ett ställningstagande som nog fick de flesta av landets ca 30 000 samfällighetsföreningar att sätta kaffet i vrångstrupen.

Budskapet var tydligt och enkelt – samfälligheter bedriver momspliktig verksamhet – och ska därför registrera sig för, och redovisa, moms. Detta även om man endast sysslar med att tillgodose delägarnas gemensamma behov, dvs syftet med samfälligheten.

Vår uppfattning är att de flesta av Sveriges samfällighetsföreningar nu har momsregistrerat sig (om man inte kan välja att stå utanför pga låg omsättning. I maj 2022 skrev Skatteverket att samfällighetsföreningen ska se till att bli registrerad för moms så snart som möjligt, men att Skatteverket ser framåt, och normalt inte jagar i äldre redovisningsperioder.

Skatterättsnämnden gick på Skatteverkets linje

Skatterättsnämnden gick på Skatteverkets linje, men man var inte överens. Av sju ledamöter var det tre stycken med avvikande uppfattning.

Förhandsbeskeden överklagades, varför det har varit känt att denna fråga skulle komma att avgöras av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).

Högsta förvaltningsdomstolen ändrar förhandsbeskeden

HFD har nu – i fyra olika domar – avgjort frågan om samfälligheter bedriver momspliktig verksamhet eller inte. Eller för att vara mer exakt – om man bedriver momspliktig verksamhet även om man endast sysslar med att tillgodose delägarnas gemensamma behov – det vill säga syftet med samfälligheten.

Fyra nästan identiska domar

HFD ändrar samtliga överklagade förhandsbesked, och förklarar i samtliga domar att: –”...bidrag som samfällighetsföreningen uttaxerar av sina medlemmar inte avser en transaktion som är föremål för mervärdesskatt.”

HFD anser att det saknas anledning att hämta in ett förhandsavgörande från EU-domstolen, då den unionsrättsliga reglering som aktualiseras redan har tolkats av domstolen.

I de fyra domarna är HFD:s bedömning väldigt snarlika, ja, i stora delar helt identiska. Där kan man bland annat läsa följande:

  • En förutsättning för att bidrag som uttaxeras av medlemmarna i samfällighetsföreningen ska beläggas med moms är att bidragen kan anses utgöra ersättning för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster.
  • HFD har tidigare bedömt att en samfällighetsförening som i enlighet med sitt ändamål genomför en uppgift som endast tillgodoser deltagande fastigheters behov inte kan anses omsätta en vara eller tjänst i momshänseende (se RÅ 83 1:26 och RÅ 1986 not 675). Det synsättet bekräftas också indirekt i rättsfallet HFD 2015 ref 54 (jfr även RÅ 2002 ref 13 och HFD 2011 not 75).
  • Skatteverket anser att HFD:s tidigare avgöranden inte längre kan upprätthållas med hänsyn till rättsutvecklingen hos EU-domstolen. Skatteverket pekar bland annat på rättsfallet WEG Tevesstraße (C-449/19, EU:C:2020:1038) och den praxis som det hänvisas till i den domen.
  • HFD menar dock att EU-domstolen då bedömde en transaktion som bestod i en leverans av värme från en sammanslutning av bostadsägare till en medlem mot ersättning, utgjorde en leverans av en vara som i princip är föremål för moms i den mening som avses i artikel 2.1 a i mervärdesskatte-direktivet (punkt 38). Av domen framgår att domstolen utgick från att varje medlem betalade för sin egen konsumtion av värme enligt medlemmens individuella mätare (punkt 28).
  • Av de överklagade förhandsbeskeden framgår att de uttaxeringar som är aktuella avser kostnader för drift av gemensamhetsanläggningarna, inklusive avsättningar till underhålls- och förnyelsefond, baseras på de andelstal som fastställts vid förrättningen då anläggningarna inrättades. Det är alltså fråga om uttaxeringar som sker med stöd av 40 § lagen om förvaltning av samfälligheter och avser kostnader fördelade efter andelstal enligt 15 § andra stycket första och andra meningarna anläggningslagen. Som framgår av punkt 15 innebär det att kostnaderna fördelas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den omfattning i vilken fastigheten beräknas använda anläggningen, till skillnad från när kostnaderna fördelas enligt tredje meningen genom att avgifter tas ut för anläggningens utnyttjande.
  • HFD menar således att sådana uttaxeringar som det är fråga om i dessa mål, grundar sig alltså inte på – och har inte någon koppling till – att anläggningarna utnyttjas av någon enskild medlem, utan sker för att samfällighetsföreningens medlemmar ska uppfylla sin gemensamma skyldighet att bidra till finansieringen av gemensamhetsanläggningarna. De bidrag som uttaxeras kan därför inte anses utgöra ersättning för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster från föreningen till medlemmarna.

Vad händer nu?

Ja, vad händer nu? Efter denna återställare från HFD. Visst, nu vet vi att samfälligheter som endast gör uttaxeringar som bygger på andelstal, inte bedriver momspliktig verksamhet. De ska inte redovisa in moms på det uttaxerade beloppet och de ska inte lyfta moms på sina kostnader. Enkelt. Kan man kanske tycka...

Tusentals samfällighetsföreningar är momsregistrerade

Sedan februari 2022 har i princip alla samfällighetsföreningar med koll och god förvaltning, registrerat sig för moms (undantaget de allra minsta). Vi pratar alltså om 1000-tals föreningar som följt Skatteverkets uppmaning om momsregistrering. Som från en dag till en annan har gått från momspliktig verksamhet till momsfri verksamhet.

Skatteverket har inte yttrat sig alls i frågan sedan HFD kom med sina domar. Men är det rimligt att dessa föreningar ska tvingas backa bandet igen? Ändra momsredovisningarna från tiden före 2022 fram till dagens datum.

Skatteverket brukar i liknande situationer vara framåtriktade, att de väljer att tillämpa ny rättspraxis framåt, inte bakåt. Ändringar bakåt i tiden får den skattskyldige göra, men myndigheten ser framåt.

Givetvis kommer vi att återkomma i dessa spännande frågor när Skatteverket ger sin syn på det hela.

Högsta förvaltningsdomstolen, 4686-23, 2868-23, 1537-23, 1536-23