Penningtvättsregelverket – en uppdatering...

Penningtvättsregelverkets tillämpningsområde

Omkring 150 miljarder svarta kronor tvättas årligen vita enligt Finansinspektionens bedömning. Vissa branscher är särskilt utsatta för att nyttjas av kriminella och omfattas av penningtvättsregelverket – bland annat banker, bilhandlare, skatterådgivare och redovisningsbyråer.

Dessa företag har en grundläggande skyldighet att anmäla sig till Bolagsverkets register mot penningtvätt. Utöver det måste företaget vidta vissa specifika åtgärder för att följa regelverket. Det handlar bland annat om kundkännedom, riskbedömning av kunder och uppdrag, utbildning av egen personal och löpande övervakning. Och det är just det denna dokumentation som verkar synnerligen svårhanterad i företagen.

Risker i redovisningsbranschen

Redovisningsbyråer ses som en av de viktigaste möjligheterna att undgå brottslighet. Kriminella kan uppnå legitimitet för illegala transaktioner samt få falska underlag och fakturor att framstå som korrekta genom att anlita en redovisningsbyrå. Otillräcklig kundkännedom eller bristande förståelse för kundens verksamhet kan leda till att redovisningsbyråerna inte upptäcker misstänkta beteenden eller konkreta transaktioner som borde rapporteras till Finanspolissektionen vid Polismyndigheten (Fipo). Det kan handla om:

• Pengar från brottslig verksamhet bokförs som försäljning och plockas sedan ut som legala pengar i form av lön och utdelning.
• Redovisningsbyrån ser en större transaktion komma in på en kunds konto utan något underlag som visar varifrån pengarna kommer.
• Stora aktieägartillskott.
• Återkommande byte av verklig huvudman.
• Penningflöden till vissa länder.

Länsstyrelsen kontrollerar

Tillsynen över att penningtvättsregelverket följs har fördelats på tre länsstyrelser – Stockholms, Västra Götalands- och Skånes länsstyrelse.

Det är dessa tre länsföreträdare som granskar efterlevnaden av regelverket hos företag i Sveriges 21 län.

Länsstyrelserna har rätt att beivra överträdelser och dela ut sanktioner eller vite.

Dryga sanktionsbelopp har delats ut

Enligt Länsstyrelsens egen statistik har under 2022 och 2023 ca 57 miljoner kronor i sanktionsavgifter beslutats om till olika företag (i deras tillsynsområden). Av detta avser ca 33 miljoner kronor företag som åtminstone delvis bedriver verksamhet inom bokföring eller redovisning – de flesta redovisningsbyråer.

Redovisningskonsultens ansvar är inte att se till att penningtvätt inte begås – utan att minimera risken för att svarta pengar tvättas vita. Branschen är en möjliggörare för att tvätta pengar. I förarbetena till penningtvättslagen uppges att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

I besluten skrivs det ofta att ”den eventuella vinst som bolaget kan ha gjort till följd av överträdelserna går inte att fastställa” (punkt 1 ovan).

Länsstyrelsen gör, i regel, därefter en samlad bedömning – utifrån t ex överträdelsernas karaktär, bolagets ställning och andra relevanta omständigheter – som ofta slutar i ett bötesbelopp i storleken 3–5% av bolagens omsättning. Ett företag med 30 miljoner kronor i tillsynspliktig omsättning får typiskt sett betala 1,2 miljoner kronor i sanktionsavgift.

Revisorer

Länsstyrelsen kontrollerar inte alla verksamhetsutövare utan även andra aktörer utövar tillsyn. Även om redovisningskonsultens uppdrag gränsar till vad en revisor gör granskas dessa utövare av revisorsinspektionen (RI).

RI har i grunden samma uppdrag och tillsyn som länsstyrelsen men de har varit mer restriktiva med sina sanktionsavgifter under tidsperioden 2019-2023 och först år 2022 delades första sanktionsavgiften ut. Däremot verkar även deras tillsyn bli allt mer ambitiös och RI ser ut att lägga mer resurser på regelefterlevnad.

I deras granskningar har det funnits brister i revisorernas uppdrag – bland annat handlade det om avsaknad av korrekt riskbedömning, kundkännedom och utbildning samt avsaknad av uppdatering av rutinerna.

Ett av ärendena resulterade i en upphävning av auktorisation och ett annat slutade med en sanktionsavgift på 60 000 kr.

Varför misslyckas redovisningskonsulter med sitt uppdrag?

Verksamhetsutövarnas skyldigheter har inget att göra med huruvida deras verksamhet nyttjas för brottslighet eller om deras kunder faktiskt bedriver penningtvätt. Penningtvättsregelverkets bestämmelser handlar om att minimera risker för att detta sker. De företag som kontrolleras behöver alltså inte på något sätt vara misstänkta för att ta emot riskkunder eller liknande.

Byråerna har i de allra flesta fall haft dokumentation i samtliga områden som omfattas. Men dokumentationen har inte varit tillräcklig.

Av Länsstyrelsens beslut framgår att de två delar där bolagen oftast misslyckas är:

• Allmän riskbedömning och penningtvättsrutin
• Riskbedömning av kunder

Bolagen uppger i vissa fall att delar av deras verksamhet är förknippad med låg risk eller hanteras på ett riskfritt sätt – och att bolaget därför inte anser sig behöva göra samma typ av arbete för del av verksamheten. Länsstyrelsen anser att ett sådant förhållningssätt innehåller flertalet brister.

”Bolaget har inte identifierat och analyserat vilka risker för penningtvätt som kan antas föreligga avseende verksamhetens tjänster, kunder och andra omständigheter.”

Varje kund ska tilldelas en riskprofil som ska följas upp. Riskfaktorer ska tas i beaktning och hur dessa används i riskbedömningen ska framgå. I många fall innebär en bristfällig allmän riskbedömning (punkt 1 ovan) att det saknas förutsättningar för att bestämma kundernas riskprofiler.

Första smockan för Länsstyrelsen

När Länsstyrelsens beslut når byråerna finns möjlighet att överklaga till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten hade fram till den 25 september 2023 inte i något fall funnit skäl att ändra beslutet.

Då avgjordes ett fall i Förvaltningsrätten i Malmö. Det aktuella bolaget hade tilldelats 500 000 kr i sanktionsavgift av Länsstyrelsen. Förvaltningsrätten satte ned avgiften med 40% och meddelade alltså det första beslutet som inte gav Länsstyrelsen rätt.

I sin bedömning skrev Länsstyrelsen att ”den allmänna riskbedömningen, riskbedömning av kunder, rutiner och riktlinjer samt utförda kundkännedomsåtgärder är att de funna bristerna sammantaget är av allvarlig art”.

Förvaltningsrätten konstaterade att brister funnits – men att det inte uppkommit några konkreta skador och att Länsstyrelsen inte hänvisat till någon specifik del av verksamheten som skulle vara särskilt utsatt att nyttjas för penningtvätt och terrorism. Sammantaget fanns förmildrande omständigheter för bolaget.

Förvaltningsrätten ansåg inte att avgiften var proportionerlig i relation till de uppkomna bristerna. Beslutet har överklagats till Kammarrätten i vad som kan komma att bli ett betydande fall.

Fortsättning följer

Länsstyrelserna verkar överens om att byråerna inte uppfyller kraven enligt penningtvättslagen. Redovisningsbranschen verkar däremot vara av åsikten att regelverket är svårt att följa.

Länsstyrelsen ser över sitt eget arbete och det är något som även Riksrevisionen gör. Dessutom deltar SRF och FAR i regelbundna möten med Länsstyrelsen för att kunna utbilda medlemmarna.

Fortsättning följer säkerligen.