Marknadsmässig ränta var inte 25%

Niklas bolag var i behov av pengar

Niklas bolag var i behov av pengar. Då bolaget inte hade möjlighet att låna dessa pengar på den finansiella marknaden, så lånade Niklas 10 miljoner kr privat för att sedan låna ut dessa till bolaget. Räntan han fick betala var 25% och därför ansåg Niklas att den marknadsmässiga räntan var just 25%.

Skatteverket – däremot – ansåg att den marknadsmässiga räntan var 6,27%. Man menade att en exakt räntesats kan vara svår att fastställa och att en bedömning ska göras från fall till fall. Därför används ofta en schablonisering med statslåneräntan + procentenheter beroende på omständigheter i det enskilda fallet. Att tillämpa samma lånevillkor som ägaren fått privat av externa långivare innebär alltså inte att det är marknadsmässigt. Skatteverket bedömde alltså utifrån detta att en marknadsmässig ränta var statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg på 6 procentenheter.

En marknadsmässig ränta är alltså schablonberäknad i avsaknad av annan bevisning. En räntenivå som vanligtvis accepteras och som framgår av flertalet domar från kammarrätten är statslåneräntan plus 1-3 procentenheter.

Denna uppfattning delades dock inte av Niklas, varför han valde att överklaga Skatteverkets beslut, och frågan kom att avgöras av kammarrätten.

Niklas i kammarrätten

I kammarrätten anförde Niklas att om hans företag hade fått ett externt lån vid denna tidpunkt så hade räntan varit i paritet med företagets övriga lån, ca 23,46%. Det externa lånet var också villkorat med flera säkerheter, vilket hans lån inte hade. Om kreditrisken är lägre för en aktieägare än för en extern långivare så väger ställda säkerheter upp för den skillnaden, menade Niklas.

Niklas kunde också visa att hans kontakt på Swedbank nekat både honom och hans företag att låna pengar. Företaget var relativt nystartat och hade inte så bra ekonomi, vilket också talar för svårigheter att få ett externt lån. Om räntan (25%) inte bedöms vara marknadsmässig så borde den skäligen uppskattas till i vart fall 20,5% och beskattas i inkomstslaget kapital.

Skatteverket i kammarrätten

Skatteverket anförde bland annat att det inte framkommit att Niklas marknadsmässiga ränta på lånen till bolaget hade uppgått till 25%. Av inlämnade handlingar framgick det inte vad som var ränta och amortering. Det fanns heller ingen kontrolluppgift för det aktuella året (2019) som visade att ränta hade betalats detta år.

Vad som är marknadsmässig ränta får avgöras från fall till fall med beaktande av relevanta omständigheter. Det är den skattskyldige som ska göra sannolikt att låneräntan är marknadsmässig. Enligt Skatteverket ska marknadsmässig ränta beräknas utifrån dåvarande statslåneränta med tillägg på sex procentenheter, dvs 6,27%.

Kammarrätten gick på Skatteverkets linje

Kammarrätten konstaterade att när en delägare i ett fåmansföretag får en ränteinkomst från sitt fåmansföretag ska den beskattas som inkomst av kapital under förutsättning att bolaget behöver kapitalet och att den föreskrivna låneräntan är marknadsmässig. Den del av räntan som inte är marknadsmässig beskattas som förtäckt utdelning.

Vad som är marknadsmässig ränta får avgöras från fall till fall med beaktande av relevanta omständigheter. Det är den skattskyldige som ska göra sannolikt att låneräntan är marknadsmässig.

Niklas har lämnat konversation med banken som visat att det har varit svårt att få nya krediter eftersom han har varit sen med de privata lånen vid upprepade tillfällen. Enligt Niklas avsåg beskedet från banken såväl honom som hans företag. Han har också visat handlingar till stöd för att företaget har haft en ansträngd ekonomi och att lån till företaget är förenat med hög risk.

Enligt kammarrätten var Niklas kreditrisk – med hänsyn till hans insyn och kontroll över det egna företaget – lägre jämfört med en extern långivare. Kammarrätten ansåg inte heller att de konversationer som Niklas visat upp med externa långivare kunde utgöra underlag för vilken ränta bolaget skulle ha fått hos en sådan.

Sammanfattningsvis hade Niklas inte gjort sannolikt att den avtalade räntan har varit marknadsmässig eller att räntan ska beräknas på något anna sätt än Skatteverkets schablonberäkning.

Kammarrätten delade alltså Skatteverkets (och förvaltningsrättens) uppfattning, vilket innebar att Niklas skulle beskattas för överräntan, ca 1 650 000 kr i inkomstslaget tjänst och för marknadsmässig ränta, ca 590 000 kr i inkomstslaget kapital.

Kammarrätten i Stockholm, 7008-23