Rationaliseringsförvärv och begreppet brukningsenhet

Med anledning av en dom från Högsta förvaltningsdomstolen där en förbättrad brukningsenhet av skog var ett rationaliseringsförvärv har Skatteverket kommit med ett ställningstagande där man definierar begreppet brukningsenhet.

Högre skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv

Den som avyttrar skog på en lantbruksfastighet har rätt till skogsavdrag, se Skogsavdrag i Faktabanken. Huvudregeln för enskilda näringsidkare är att avdrag får göras med högst 50% av den avdragsgrundande skogsintäkten.

Om en skogsfastighet har köpts in som ett led i skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv) får skogsavdrag göras med 100% av den avdragsgrundande skogsintäkten det beskattningsår då fastigheten förvärvades och de fem därpå följande beskattningsåren.

Dom från HFD

I slutet av 2023 kom en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som avgjorde frågan om vad som kan räknas som rationaliseringsförvärv av skogsmark (HFD 2023 ref 59). För att ett förvärv ska räknas som ett rationaliseringsförvärv ska det enligt HFD vara fråga om ett fastighetsförvärv som medför en förbättrad brukningsenhet. Att den tidigare brukningsenheten redan var tillräckligt stor för att kunna brukas på ett rationellt sätt ändrade inte bedömningen.

Nytt ställningstagande

Domen innebar att Skatteverkets tidigare ställningstagande från 2013 blev överspelat i det avseendet att ett rationaliseringsförvärv ska hålla sig inom vissa fastställda arealer (den tidigare ägda fastigheten fick inte vara på 400 hektar eller mer).

Skatteverket har nu kommit med ett nytt ställningstagande där de definierar vad som avses med begreppet brukningsenhet, då detta är av central betydelse för bedömningen av frågan om rationaliseringsförvärv.

Definition av begreppet brukningsenhet

Skatteverket börjar med att konstatera att begreppet brukningsenhet varken finns i inkomstskattelagen, förarbeten eller i praxis. Däremot så förekommer begreppet i skogsvårdslagen (SVL). Enligt Skatteverket är det denna definition av brukningsenhet som ska tillämpas vid bedömningen om ett skogsförvärv är ett led i skogsbrukets ytterligare rationalisering (rationaliseringsförvärv).

Enligt SVL:s definition av brukningsenhet avses i regel en och samma ägares innehav av produktiv skogsmark inom en kommun (12§ SVL). För att mark ska kunna ingå i samma brukningsenhet menar Skatteverket att ägd och tillköpt mark måste ägas i samma proportioner av samma ägare.

Tillämpning

Eftersom Skatteverket har ändrat sin tidigare uppfattning kan det skapa olägenheter för de skogsägare som har agerat utifrån det gamla ställningstagandet. Skatteverket anser att den nya synen bör var framåtsyftande. Beslut i frågan som tas på initiativ av Skatteverket ska därför inte avse förvärv som skett före 1 oktober 2024.

Med datum för förvärv menar Skatteverket i detta fall det datum då köpekontrakt eller annan bindande överenskommelse om förvärv har ingåtts mellan berörda fastighetsägare.

Skatteverkets ställningstagande 8-2883764