Ersättningar och förmåner som inte beskattats

Bakgrund

I ett hyrläkarföretag var de flesta anställda läkarna också delägare i bolaget. Läkarna träffade så gott som uteslutande sina patienter på institutioner och på vårdinrättningar. Delägarna fick endast lön för de uppdrag som hade slutförts och var och en hade ett eget kostnadsställe där den intjänade intäkten räknades av mot deras löner, arbetsgivaravgifter och övriga utgifter.

Vid en revision av bolaget upptäckte Skatteverket att bolaget hade betalat ut flera olika ersättningar och förmåner till delägarna som inte hade tagits upp till beskattning.

Hyresersättning

Bolaget hade bland annat betalat hyra för kontorsrum i delägarnas privatbostad. Ersättningen för hyran baserades på vad respektive anställds kostnadsställe kunde bära.

Skatteverket ansåg dock att ersättningen till de anställda skulle beskattas som lön. För att en hyresersättning ska beskattas som inkomst av kapital hos den anställde ska arbetsgivaren ha ett behov av lokalerna i den anställdes bostad och det måste finns ett reellt hyresförhållande, vilket bolaget inte hade kunnat visa. Det fanns heller inget skriftligt hyresavtal och det hade inte gjorts någon bedömning av om hyran hade varit marknadsmässig.

Tjänsteställe och bilersättning

Bolaget hade också gett de anställda skattefri bilersättning för resor mellan hemmet och de olika vårdinrättningarna. Enligt bolaget hade de betraktat resorna som tjänsteresor eftersom de ansåg att delägarnas tjänsteställe var i hemmet. Det var där delägarna kunde planera och förbereda sig på sina arbetsuppgifter och det var också där de hade möjlighet att läsa in och fundera över patienternas problem och tillstånd.

Skatteverket ansåg att resorna var privata resor. Huvudregeln är att tjänstestället ska vara där den anställde arbetar mest och Skatteverket ansåg att huvuddelen av arbetet hade utförts där läkarna hade träffat sina patienter, dvs på institutionerna och vårdinrättningarna. I ett tidigare ställningstagande från Skatteverket (131 436185-15/111) framgår det att för anställda på bemanningsföretag eller liknande som tar uppdrag på kundföretag på olika orter och inte har fast lön, utan får ersättning för utförda uppdrag, så ska varje uppdrag ses för sig. Tjänstestället för respektive uppdrag blir då på kundföretagets arbetsplats. I detta fall innebar det att resorna mellan hemmet och tjänstestället var arbetsresor, det vill säga privata resor för den anställde. Den bilersättning som bolaget hade betalat ut skulle därför beskattas som lön.

Bilförmån

En annan sak som Skatteverket gav bolaget påbackning för var att de hade reducerat bilförmånsvärdet för en av de anställda på grund av bilen stått på verkstad en längre tid på grund av motorhaveri. Bilen hade inte varit tillgänglig i olika omgångar under totalt sex månader och bolaget hade satt ner förmånsvärdet med 6/12.

Skatteverket hänvisade till Skatteverkets allmänna råd, SKV A 2013:21, där det framgår att förmånsvärdet kan jämkas om bilen inte har kunnat användas på mer än tre hela kalendermånader. Förmånsvärdet jämkas då med 1/9 per hel kalendermånad som bilen inte har kunnat användas utöver de tre första hela kalendermånaderna (maximalt 9 månader per kalenderår). Skatteverket ansåg det visat att bilen stått i fyra hela kalendermånader i sträck och förmånsvärdet ska då reduceras med 1/9 per hel kalendermånad utöver de tre första månaderna, dvs en kalendermånad. Hade bilen däremot varit avställd hade beloppet kunnat sättas ned med 1/12 för varje hel kalendermånad.

Kammarrätten höll med Skatteverket

Bolaget överklagade domen men både förvaltningsrätten och kammarrätten gjorde samma bedömning som Skatteverket.

Kammarrätten i Göteborg 4170-18