Dröjsmålsränta

Vi får många frågor om dröjsmålsränta. Här är en genomgång av vad som gäller.

Dröjsmålsränta enligt avtal

Enligt räntelagen har säljaren rätt att ta ut dröjsmålsränta från förfallodagen, om förfallodagen är bestämd i förväg. Förfallodagen anses vara bestämd i förväg om köparen och säljaren har avtalat om en viss betalningstid. Det räcker alltså inte att säljaren uppger en viss förfallodag i fakturan, utan det måste finnas en överenskommelse mellan parterna. Överenskommelsen behöver inte vara skriftlig, men i praktiken bör säljaren kunna peka på ett skriftligt dokument för att bevisa att dröjsmålsräntan var avtalad i förväg. Exempelvis kan det nämnas i kataloger eller på hemsidor.

Dröjsmålsränta enligt räntelagen

Om det inte finns något avtal om förfallodag gäller räntelagens bestämmelser. Det är när förfallodagen inte är bestämd i förväg, utan har bestämts ensidigt av säljaren, t ex genom att han skrivit betalningstid på fakturan. Räntelagen ger säljaren rätt att ta ut dröjsmålsränta först från den dag som infaller trettio dagar efter fakturadagen.

Räntekrav i faktura

Om det är en faktura till en näringsidkare behöver det inte framgå av fakturan att dröjsmålsränta kommer att tas ut vid för sen betalning.

Om det är en faktura till en privatperson måste det framgå av fakturan att dröjsmålsränta kommer att tas ut vid för sen betalning. Framgår det inte måste säljaren meddela köparen detta för att han ska få ta ut dröjsmålsränta. Först från den dag som infaller trettio dagar efter meddelandet har säljaren rätt att ta ut räntan.

I samband med betalningsföreläggande och stämningsansökning har man rätt att ta ut ränta från dagen för delgivning, oavsett om det finns ett avtal eller inte.

Betalning av fakturan

Tänk på att de här reglerna bara gäller rätten att ta ut dröjsmålsränta. Säljaren har alltid rätt att kräva att fakturabeloppet betalas när varan är levererad eller tjänsten är utförd, om det inte är så att parterna avtalat om en betalningstidpunkt. Säljaren behöver alltså inte vänta 30 dagar innan han tar till inkassoåtgärder eller kopplar in kronofogden. Men i praktiken brukar ingen ta till sådana åtgärder förrän efter någon månad.

Hur hög får räntan vara?

På samma sätt som när det gäller betalningstiden kan säljaren och köparen avtala om nivån på dröjsmålsräntan. Det är vanligt med ganska höga räntenivåer (20-30%) i sådana avtal, exempelvis i hyrköpsavtal eller kreditkortsavtal.

Om inte parterna har något avtal om räntenivån gäller räntelagens bestämmelser. Räntelagen ger säljaren rätt att ta ut högst referensräntan + åtta procentenheter i dröjsmålsränta. Med nuvarande referensränta blir dröjsmålsräntan 0,5 + 8 = 7,5%.

Så räknar du ut dröjsmålsränta

Dröjsmålsräntan ska beräknas på fakturabeloppet inklusive moms. Däremot ska ingen dröjsmålsränta utgå på faktureringsavgift, påminnelseavgift eller inkassoavgift. Dröjsmålsränta ska inte heller utgå på dröjsmålsränta som inte har betalats.

Dröjmålsräntan är en årsränta och per dag eller per månad blir det inte mycket. Vid beräkning av räntan är det vanligt att man utgår från att en månad har 30 dagar och att ett år har 360 dagar.

En köpare ska betala en faktura daterad 15 augusti. Betalningen, 10 000 kr, ska vara säljaren tillhanda senast 31 augusti. Köparen betalar dock fakturan först 15 oktober. Parterna har avtalat om att dröjsmålsräntan ska vara 10%.

Säljaren har alltså rätt att ta ut dröjsmålsränta med 10% från den dag som infaller 30 dagar efter fakturadatum. I detta fall har säljaren rätt att ta ut dröjsmålsränta från och med 15 september. Årsräntan är 0,10 x 10 000 = 1 000 kr. Eftersom köparen är 31 dagar försenad med betalning blir dröjsmålsräntan (1 000/360) x 31 = 86 kr.