Näringsverksamhet ansågs inte avslutad

Trots att en enskild näringsidkaren hade tagit anställning och haft ett uppehåll med sin näringsverksamhet i två år så ansågs näringsverksamheten inte avslutad.

Bakgrund

Lina bedrev konsultverksamhet som enskild näringsidkare. Hon hade flera uppdrag inom den kommunala sektorn. 2013 fick hon ett erbjudande om att bli chef inom socialtjänsten. Villkoret var att hon skulle vara anställd i kommunen, och ha en visstidsanställningen som varade i drygt 2 år. Under dessa år hade hon ingen verksamhet i sin enskilda firma. När anställningen upphörde återupptog Lina sin verksamhet i den enskilda firman.

Skatteverket ansåg att Lina hade upphört med sin näringsverksamhet 2014 och återförde därför hennes periodiseringsfonder och expansionsfond.

Förvaltningsrätten

Lina överklagade Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten konstaterade att det faktum att det inte förekommit någon aktivitet i den enskilda näringsverksamheten talar klart för att näringsverksamheten har upphört. Varje avbrott ska i och för sig inte innebära att näringsverksamheten har upphört. I detta fall handlade det dock inte om ett avbrott av tillfällig karaktär utan om ett längre uppehåll. Bakgrunden till Linas anställning hos kommunen och vad som hänt efter anställningens upphörande visar inte att hon hade tillräckligt konkreta planer på att fortsätta bedriva näringsverksamheten redan när hon slutade vara aktiv i sin enskilda firma.

Kammarrätten

Lina överklagade beslutet till kammarrätten. Mot bakgrund av att Lina själv inte valde att ta uppdraget som socialchef som anställd, samt att Lina fortsatte med sin näringsverksamhet efter anställningens slut, menade kammarrätten att Lina hade haft konkreta planer på att fortsätta näringsverksamheten. Kammarrätten ansåg därmed, till skillnad från förvaltningsrätten, att näringsverksamheten inte hade upphört. Därmed skulle inte Linas periodiseringsfonder och expansionsfond återföras till beskattning 2014.

Domen är inte överklagad och har vunnit laga kraft.

Kammarrätten i Jönköping 2269-17