Förmånsbeskattade resor

Företagsledaren förmånsbeskattades helt eller delvis för ett antal tjänsteresor eftersom nöjes- och rekreationsinslaget varit för stort samt att den aktuella representationen hade inslag av personlig gästfrihet.

Representationskostnader

Grundprincipen i inkomstskattelagen är att inbesparingar av privata levnadskostnader ska beskattas.

Ett undantag från den regeln gäller vid representation (se Representation i Faktabanken), såväl extern som intern. Eftersom representation handlar om ett undantag från grundprincipen, ställs också höga krav på dokumentation av de kostnader som uppkommit och vad representationen handlat om.

Här nedan tar vi upp en kammarrättsdom där företagsledaren blev förmånsbeskattad eftersom det saknades utförlig beskrivning av resans ändamål och nytta och då resorna hade alltför stora personliga inslag.

Bakgrund

Calle var ensam ägare och anställd i sitt fåmansföretag. Verksamheten bestod av konsultation inom reklam, formgivning och design. Calle var även en etablerad konstnär som specialiserade sig på att måla vingårdar och vinflaskor.

Under 2013 gjorde Calle flera resor och samtliga kostnader, närmare 230 000 kr, drogs av i verksamheten som resekostnader.

Avdraget gillades dock inte av Skatteverket. Resorna var av sådan karaktär att de hade ett stort personligt värde för Calle och det fanns flera privata levnadskostnader uppbokade. Det saknades också utförlig beskrivning av resornas innehåll. Resornas program täckte bara en liten del av vistelsen på de olika resmålen, vilket enligt Skatteverket tydde på att resorna haft stora inslag av nöje och rekreation.

Skatteverket gjorde en skälighetsbedömning och förmånsbeskattade Calle med 172 000 kr av de totala resekostnaderna om 230 000 kr.

Calle överklagade beslutet till förvaltningsrätten.

Vernissager och marknadsföring

Enligt Calle var syftet med resorna oftast att planera och genomföra vernissager och att träffa kunder för att få igång försäljningen.

Förvaltningsrätten höll med Skatteverket

Enligt förvaltningsrätten måste en helhetsbedömning göras av syftet med resan och vilken betydelse eller nytta resan kan ha för bolagets verksamhet. Viss tid kan ägnas åt nöje och rekreation under förutsättning att dessa inslag inte överstiger vad som kan anses normalt.

I detta fall gjorde dock förvaltningsrätten samma bedömning som Skatteverket. Calle hade inte lämnat någon utförligare beskrivning av vad som gjorts på resan och han hade inte kunnat ge någon rimlig förklaring till varför samtliga möten med agenter och potentiella kunder hölls i samband med luncher och middagar. Ofta var det också samma personer som varit med vid representationstillfällena. Enligt förvaltningsrätten var den aktuella representationen snarare personlig gästfrihet och kunde inte anses vara relevant för bolagets verksamhet.

De resor där nöjes- och rekreationsinslaget klart övervägde ändamålet med resan skulle förmånsbeskattas till 100%.

För övriga resor, där nöjes- och rekreationsinslaget visserligen var framträdande, var det ändå inte en klart övervägande del av vad som kan anses vara normalt för sådana resor. Med hänsyn till resornas upplägg och innehåll förmånsbeskattades dessa med mellan 30 och 80% av de totala resekostnaderna.

Kammarrätten fastställde Skatteverkets beslut

Calle överklagade domen men kammarrätten höll med förvaltningsrätten. Därmed fastställdes Skatteverkets beslut att förmånsbeskatta Calle med 172 000 kr av de totala resekostnaderna om 230 000 kr.

Komen överklagades inte och har vunnit laga kraft.

Kammarrätten i Göteborg 6327-6329-16