Bilförmån vid bristfälliga körjournaler

Bakgrund

Två företagsledare (makar) hade dispositionsrätt till företagets bilar. Företaget betalade allt drivmedel. Enligt företagsledarna användes bilarna endast i tjänstekörning och därför redovisades varken bil- eller drivmedelsförmån för företagsledarna.

Företagsledarna förde körjournaler där datum, mätarställning vid start och ankomst, gata och ort samt anteckningen ”jobb” framgått. Körjournalerna hade i efterhand kompletterats med mer information t ex med anteckningen ”inköp” samt en plats.

Skatteverket menade att dessa körjournaler innehöll brister som gjorde att det inte gick att visa att privat körning endast ägt rum i ringa omfattning. Skatteverket godtog inte att körjournalerna hade tillförts uppgifter i efterhand utan ansåg att bilförmånerna skulle ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. Detta gällde även drivmedlet som företaget stått för.

Företaget överklagade Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten.

Presumtion för att bilarna använts privat

Enligt förvaltningsrätten framgick det av utredningen att de båda företagsledarna haft dispositionsrätt till företagets bilar. Därmed fanns det en presumtion för att företagsledarna hade använt bilarna privat i mer än ringa omfattning. Frågan var om körjournalerna kunde visa att det faktiskt inte förekommit någon privat körning eller att den i vart fall bara förekommit i ringa omfattning. Kammarrätten i Jönköping har i en dom uttalat att det krävs rejäla bevis för att undgå beskattning. Man kan i princip bara undgå beskattning genom att visa en tillförlitlig körjournal.

Bristfälliga körjournaler

Förvaltningsrätten kom fram till att körjournalerna i detta fall var utförliga men bristfälliga. Det saknades uppgifter om exakt adress och namn på företag eller personer som besökts och resornas syfte. Även om körjournalerna i övrigt var utförliga så var det inte möjligt att bedöma i vilken omfattning privat körning skett. Att enbart skriva ”jobb” kunde inte enligt förvaltningsrätten styrka att det rör sig om tjänstekörning. Att företagsledarna i efterhand har kompletterat information gällande detta var enligt förvaltningsrätten inte tillräckligt för att visa att det var fråga om tjänsteresor. Kompletteringarna hade ett lågt bevisvärde.

Förvaltningsrätten kom fram till att företagsledarna inte hade gjort sannolikt att privat körning endast skett i ringa omfattning och att de därför åtnjutit bilförmån. Bilförmånen skulle alltså ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Företaget hade enligt förvaltningsrätten inte kunnat visa hur mycket av drivmedlet som företagsledarna använt till privat respektive tjänstekörning. Även drivmedelsförmån skulle därmed ingå i underlaget för arbetsgivaravgifterna.

Kammarrätten höll med

Makarna överklagade beslutet till kammarrätten, som dock gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten. Både bil- och drivmedelsförmånerna skulle alltså ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Kammarrätten i Göteborg 4437--4438-16