Näringsfastighet eller privatbostad?

Korttidsuthyrning av mangårdsbyggnad

Under 2011 köpte Stefan tillsammans med två andra personer en fastighet. Planen var att de på fastigheten skulle bedriva näringsverksamhet i form av skogsbruk samt att korttidsuthyra mangårdsbyggnaden på gården.

Byggnaden var nedgången och delägarna genomförde därför omfattande renoveringar under 2012 till 2014. För Stefans del uppgick den totala renoveringskostnaden till drygt 800 000 kr.

Drog av kostnaderna i näringsverksamhet

Stefan drog av kostnaderna, lyfte momsen samt gjorde värdeminskningsavdrag på byggnaden i inkomstslaget näringsverksamhet

Skatteverket godkände inte avdragen och momslyften eftersom man ansåg att den aktuella byggnaden skulle klassas som en privatbostad. Med privatbostad menas ett småhus som till övervägande del används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående för permanent- eller fritidsboende. Privatbostadsfastigheter och privata bostadsrätter kan inte ingå i en näringsverksamhet.

Avsikt krävs för omklassificering

För att en omklassificering från privatbostad till näringsfastighet ska kunna ske krävs det att ägaren inom överskådlig tid inte har någon avsikt att bosätta sig eller att använda byggnaden för permanent- eller fritidsboende. Det räcker dock inte med enbart ett påstående om en viss avsikt. Avsikten måste även framgå på något sätt.

Skatteverket ifrågasatte inte att det fanns en avsikt att hyra ut mangårdsbyggnaden i viss omfattning, men huset hade inte hyrts ut så pass mycket att det skulle begränsa möjligheten att disponera huset för eget bruk. Även momslyften på utgifterna nekades då byggnadens läge och utformning innebär att den momsmässigt ska karaktäriseras som en stadigvarande bostad. Utgifter som hör till en stadigvarande bostad ska normalt anses som privata levnadskostnader.

Inte näringsverksamhet enligt förvaltningsrätten

Förvaltningsrätten började med att konstatera att huvudregeln för att en verksamhet ska anses vara näringsverksamhet är att verksamheten bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

Mot bakgrund av vad som kommit fram om formerna för hur verksamheten bedrivits och att intäkterna från uthyrningen under åren hade varit mycket begränsade hade Stefan enligt förvaltningsrätten inte kunnat göra det sannolikt att de aktuella kostnaderna skulle dras av i en näringsverksamhet.

Stefan hade heller inte kunnat presentera några omständigheter som visade att byggnaden hade använts i eller anpassats till en näringsverksamhet på ett sätt som skulle särskilja den från en privatbostad.

Enligt förvaltningsrätten hade Skatteverket därmed haft grund för att vägra Stefan avdrag för kostnaderna och den ingående momsen.

Domen överklagades

Stefan överklagade domen och menade att uthyrningsverksamheten under de första åren varit i ett uppstartsskede. Byggnaden hade inte kunnat hyras ut så länge som renoveringen hade pågått, men hyresintäkterna hade ökat år för år och man hade även vidgat marknadsföringen.

Kammarrätten höll med underinstanserna

Kammarrätten började med att klargöra att den första frågan som rätten måste ta ställning till var om den aktuella byggnaden var en privatbostad. Om så var fallet behövde man inte bedöma om uthyrningen var näringsverksamhet.

Kammarrätten konstaterade att uthyrningsverksamheten hade kommit igång, men i en mycket begränsad omfattning. Även om uthyrningen hade ökat var intäkterna i förhållande till de omfattande kostnaderna fortfarande små. Enligt kammarrätten fanns det visserligen en avsikt att hyra ut byggnaden men det var inte visat att uthyrningen skett under sådana omständigheter att det var sannolikt att byggnaden uteslutande skulle komma att användas för uthyrningsverksamhet. Mangårdsbyggnaden skulle därför klassificeras som en privatbostad vilket betyder att den inte kunde ingå i en näringsverksamhet.

Kammarrätten instämde även i bedömningen att byggnaden skulle klassas som stadigvarande bostad, och att momsen därmed inte fick lyftas.

Kammarrätten i Jönköping 3091-15