Styrelseledamots företrädaransvar blev dyrt

Personligt ansvarig

En företrädare för ett aktiebolag kan bli personligt betalningsansvarig om han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låtit bli att betala in skatter och socialavgifter i rätt tid. Företrädaren kan slippa sitt ansvar om han – innan skatten skulle ha betalats – har vidtagit sådana åtgärder som krävs för en samlad avveckling av bolagets skuld med hänsyn till samtliga borgenärers intresse. Detta ansvar gäller alltså även i aktiebolag där man normalt inte har något personligt ansvar för företagets skulder.

Det är bara den som är företrädare för aktiebolaget och som har faktisk bestämmanderätt som kan bli ansvarig, dvs styrelseledamöter, vd och anställda som företräder bolaget.

Bakgrund

Bolag A bedrev transportverksamhet och försattes under 2012 i konkurs. Skatteverket upptäckte att bolaget hade använt osanna fakturor i bokföringen för att kunna betala svarta löner och höjde bolagets skatter och avgifter med ca 1,7 miljoner kr genom omprövning.

Konkursen avslutades under 2015 och samma år ansökte Skatteverket hos förvaltningsrätten att Y tillsammans med bolaget skulle betala förfallna skatter och avgifter (ca 1,7 miljoner kr).

Styrelsen i bolaget bestod av två ordinarie ledamöter, Y och X, varav X ägde samtliga aktier i bolaget och var utsedd till särskild firmatecknare under den aktuella perioden. Y var utsedd till trafikansvarig.

Högsta förvaltningsdomstolen

Både fövaltningsrätten och kammarrätten beslutade att Y skulle betala hälften av beloppet.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) konstaterade att avtalen hade ingåtts och fakturorna hade bokförts under tiden då Y varit styrelseledamot. Däremot så hade Y inte känt till dessa och det var därför inte visat att han uppsåtligen hade låtit bli att betala skatter och avgifter.

HFD poängterade att det i styrelsens förvaltningsansvar ingår att se till att organisationen har rutiner och kontroller som säkrar kvaliteten. Visserligen kan styrelsen fördela förvaltningsuppgifterna mellan sig eller delegera vissa uppgifter men en delegation kan aldrig innebära att styrelsen fritas från det yttersta ansvaret för kontrollen av verksamheten.

Y hade inte bara suttit i styrelsen utan även varit trafikansvarig. Därmed var han också skyldig att se till att transportverksamheten bedrevs i enlighet med gällande regler och god branschsed samt på ett trafiksäkert sätt.

Y borde därför ha tagit del av de avtal och fakturor som var av betydelse för verksamheten och utövat tillsyn över anställd och inhyrd personal. HFD menade att han vid en sådan granskning skulle ha insett att det krävdes djupare utredning.

HFD ansåg därmed att Y varit grovt oaktsam och beslutade att han skulle betala hälften av beloppet.

Högsta förvaltningsdomstolen 1736-16